Sorry, har inte bloggat på väldigt länge nu men jag ska försöka att förbättra det :)
Det har inte hänt så mycket på sistone plus att jag vänta och vänta på att tar bort ställningarna, det är inte lika jobbigt längre som förr men jag har hela tiden känt mig "halv naken" pga inga byxor passar in förrän när jag ska har gips på. 4 månader har gått ju så jag hoppas att dem här jobbiga ska bort innan sommaren annars kommer min sommar blir förstörd, det kan jag lovar. Ibland ångra jag faktiskt att jag gjorde det fast inte.. annars hade jag inte missat en massa som jag gör nu.

Nu förtiden orka jag bara bryr mig om mig själv än att jag hela tiden brydde om andra än brydde mig själv. Varken ingen ringer eller hör av sig hur det är med en eller fråga när man är fri, typ. Därför jag inte orka längre bryr mig om andra förutom vissa som i släkten..

Vänner som kallas för "vänner" är bara meningslöst. Dem hör bara av sig när man är försvunnen typ annars aldrig.

Kevin, kusinen som har verkligen kämpat i 1 år nu pga sjukdom och imorgon kommer han att frias med hans födelsedag plus att hans sjukdom är över. Jag är väldigt glad för hans skull, verkligen och nu är det jag kvar som befinner i ett annat situations.. jag lovar mig själv att jag inte ska börjar gråta eller tänka tillbaka: varför gjorde jag det? Mormor lät jätteglad när hon ringde till mig för 1 vecka sedan och frågade om jag och pappa kunde åka för att fira för Kevin men jag sa att jag inte kunde för det kommer blir jobbigt för mig. Bättre stanna hemma.. jag vill inte träffar en massa folk heller för jag kan varken sitta eller har kul.. mitt förra liv är slut (kan man nog säga typ) och jag saknar det faktiskt.

STORT grattis till dig kussan och jag hoppas att du kommer verkligen har kul imorgon ;)

Från och med nu kommer jag att skriva korta inlägg pga jag orkar inte längre mer..

Varje dag, natt, timme, minut och sekunder tänker jag alltid på: Tänk om jag hade tackat nej för operationen så skulle mitt liv då år 2010 kunnat ser bättre ut än det gör idag? Varje dag gör jag ingenting förutom att tränar, äta, titta på tv, vara vid datorn och sova. Jag börja blir väldigt trött på det och jag som hela tiden tänker om jag inte hade gjort det så skulle jag nog inte vara hemma lika ofta som jag är just nu.. jag saknar verkligen att vara ute och umgås med vänner men nu, kan jag inte det.. eller visst kan jag men inga byxor eller mjukis byxor passar in med dem här jobbiga ställningar. Jag känner att innerst inne i mig är tomt.. tomt utan vänskap och kärlek.

Om 3 veckor ska jag åka ner till sjukhuset för undersökning och jag hoppas bara på om ställningarna kan tas bort så fort som möjligt så man kan känna sig fri utan dom. Det känns väldigt obekvämt att sova för jag kan varken sova normal än onormal för jag ändra ställningarna varje minut för att kunna sova bekvämt.. allting ska kännas så jobbigt just nu när man inte kan göra så mycket som man gjorde förr.

Några dagar ringde min kusin till mig och jag var väldigt glad att får höra honom. Han frågade mig hur jag mådde osv och jag sa till honom att jag mådde bra samtidigt inte. Han är sig själv igen, för innan var han inte det pga sjukdom.. och nu är han helt frisk från sjukdomen. Så, nu är det min tur eller jag är inte sjuk eller så men jag kan ännu inte kan så bra som jag gjorde förr.. *suck* det kommer nog dröja innan jag kan går helt normal igen. Kussan, jag är väldigt glad att får höra hur toppen du mår och att du har kämpat från sjukdomen. Du kanske hörde att jag lät inte så glad som jag alltid brukar göra men jag försöker i alla fall att vara glad.. men det dröjer bara.

10/3 Dad's bday & ställningarna ska då tas BORT!


Tyvärr har jag no feelings för Mr J (boysen).. allt jag har sagt till honom är sanna och samt. när jag tänker tillbaka så har jag alltid undrat "är han verkligen min typ?". Jag vet inte vad jag vill riktigt och OM det skulle blir något så är jag bara rädd att jag inte kommer tycka om honom :S det är det problemet jag har. Han är inte så ugly eller så men jag tycker om hans personlighet väldigt mycket, det är ju det som är ett plus. GAAH, jag vet inte vad jag vill!

Söndag är en seg dag idag och det är fortfarande vinter..

Awee, jag saknar min boysen eller är inte min ännu men det kommer hihi.. boysen har ju match idag vid ramlösa och jag hoppas, hoppas att hans lag vinner idag. Det känns som vi har funnits för varandra men ännu har vi ju inga känslor för varandra men det kommer snart hoppas jag på iaf :)

I natt ska jag prata med boysen <3 OM han inte somna bara hihi.

Jag orka inte längre, inte ens 1 sekund till. Jag fick nyligen lite små skäll av pappa varför jag inte kunde nr till mamma's handläggare osv. Jag kan inte hjälpa det att jag inte kommer ihåg nr och det känns som jag alltid ska ta en massa ansvar!? Ibland börja jag blir trött på pappa och varför han inte kan ta ansvar det han ska göra. Ibland önska jag att pappa kunde vara som andras pappor istället går runt och klaga en massa på mig eller på mamma som t.ex han säger att det är mitt och mamma's fel för allting. Om man klagar så varför flytta man inte ifrån då och börja med ett nytt liv istället att låtsas allting är bra fast det är egentligen inte. Vänta bara några veckor till eller 1 månad så kommer jag verkligen inte att finnas kvar i detta läget längre. Varför ska man klaga efteråt istället att klaga före än efteråt? Du är för snäll så du nästan vill bara flippar ur dig och sedan säga en massa som kan göra en blir ledsen eller blir sårad. Ibland tror jag att du är nån annan, inte den pappan som alltid har stött mig sedan jag var spädbarn. Det verka som du ångrade dig och om du vill spola tillbaks som förr så går det tyvärr inte.. du tror att vissa personer bryr sig om oss när dem egentligen inte bryr om oss. I hela mitt liv har jag alltid tänkt på hur vissa har behandlat oss i familjen som en viss främling bland dem. Jag hatar inte dem eller så men vissa är inte värt att tycka om faktiskt.. om jag vore en kille som t.ex så skulle du nog aldrig, aldrig klagat eller skyllt på. Jag kom ihåg det men vill ändå glömma bort det. Du är ändå min pappa men ibland är det lite orättvist när du säger vissa negativa saker till andra om en.

Är pigg samtidigt känner på att jag börja bli små sjuk :( dumma vinter och jag som vill att det ska blir vår. Ni kanske har sett på min blogg att jag har gjort rundare hörn på side och content, så min blogg börja bli finare som sagt hihi.

Jag vet inte vad jag ska skriva så det får duga än såhär.

Jag vill inte får andras uppmärksamheter än bara vill har din uppmärksamhet istället. Jag känner verkligen hur våra känslor växer mer och mer men jag förstå att det är svårt att visa det just nu för tillfälligt. Det är din personlighet som jag faller för, inte din utseende annars skulle jag inte ens valt dig men du har i alla fall gjort nåt som fick mig att tänka att utseende spela inte så stor roll, bara man tycker om varandra så :)

Nyss trixat och fixat med min blogg så orka inte göra en "snygg" blogg så den får duga som den blev. Tja, det har inte hänt så mycket på sistone precis eller jo, nästa vecka ska jag kanske börja går i gips så jag slipper går med dem här ställningarna som jag har runt om båda mina ben. Snart 2 månader har gått och det har gått faktiskt fort tycker jag för min del. Jag har saknat festande och allt som jag har missat väldigt mycket så jag lova att jag kommer ta om det som jag har väl missat hihi.

Jag känner mig stolt, riktigt stolt alltså för jag verkligen har orkat med all smärtsam + hårda träningar. Det var så nära att jag nästan ville läggas ner det helt och hållet för det var väldigt, väldigt smärtsam men i alla fall har det gått över. Om jag inte hade tänkt på det noggrant så skulle nog de andra skrattat eller säga att jag eller vissa bara prata bullshit om min operation. Jag vet att det finns jätte många som nu vill ser hur mycket jag har förändras i längden men som sagt vill jag säga att jag är fortfarande den jag är och jag hoppas att ni tycker om mig för den jag är, som jag alltid har varit. Samtidigt så är jag glad att allt det värsta är över och jag är väldigt tacksam för den person som verkligen har stött och hjälpt mig med detta.. utan den personen så skulle inte min operationen blivit av. Jag känner mig som en ny människa och jag tycker så j'kla synd om vissa som ogillade mig, för jag visste att ni var avundsjuka för jag hela tiden får uppmärksamhet. Om man får uppmärksamhet så betyder det att man är omtyckt om andra, inte hatad av andra som vissa gör.

Jag vill bara säga att jag är tillbaka till bloggen och jag skriver när jag har tid annars så vet ni vart jag finns ;)

17/1-10  <3

Ni vill nog vilja veta vem mr (?) är? ;)